Stina Linnea Amanda Nyberg

ALLA MOTHERFUCKERSHORUNGAR KAN DRA
Oskyldigt anklagad är värre än de låter...

Ni kanske hört massa om mig, här har ni händelsen i detalj. döm mig gärna

I Söndags kväll var jag och Nikki på fest hos Jimmy eller de va mest kolla på film och dricka vin. Efter någon timme
bli Nikki bjuden på fest hos Philip, så efter ett tag övervägande åker jag och Nikki dit. De är mysig stämmning och
massa gammalt folk från Södervärn som man kände igen. Jag träffade även x där, vi pratar gamla minnen och sätter oss
inne på ett rum där inte musik låter fullt så mycket, vi pratade på om oss och vad vi gjort under tiden vi inte
träffats. Jag kommenterar ett armband som ligger på bordet och x lägger ner de i min tröja och säger "varsågod"
jag blev chockad och rädd och kastar upp de på sängen och säger att jag inte går med på sånt. x börjar plocka
på sig saker och jag mår piss och går ner med Philip, redan här hade jag kunnat rädda situationen och berättat
vad som egentligen hände i rummet, men dum som jag är så tänker jag golare har inga polare grejen, fel som fan.
Under tiden jag och philip var nere med dom andra har x redan hunnit packa ihop sina grejer och är på väg att dra,
x säger hejdå och festen fortsätter som vanligt. Jag hämtar min väska som låg uppe i rummet och jag går hem, jag
hittar en parfym i min väska som jag inte kände igen och ringer x och frågar om de är hennes, hon säger att hon ska
hämta de så jag inte ska få någon skit, då förstod jag att de inte är hennes. Jag får även då förklarat att de var
mer än bara en parfym. X påstår att hon ska hämta de så fort hon kommer till stan och att jag inte ska få någon skit
för de, jag förklarar hur dåligt jag mår av att ha de i min närhet men x lugnar mig med att de  kommer lösa sig och
att jag inte kommer ha något med de att göra, jag litar på hennes ord och går hem. Kvällen gick och x kommer inte.
Jag ringer henne ett antal gånger och börjar verkligen bli stressad, hon skulle hämta de efter skolan och lämna de.
Skoldagen gick och jag jobbade, vid åtta hämtar mamma mig och berättar att polisen och Philips föräldrar varit hemma
hos mig och jag är tjuv. Dom hittade grejerna i mitt rum där dom vänt upp och ner på allt, mitt rum är lika mycket
kaos som mitt liv. Jag förklarar hur allt ligger till men dom bara fnyser åt mig och säger att jag ljuger, dom
säger att dom inte känner igen mig, varför jag gjorde de. Jag var väldigt medveten om hur dumt de lät, att någon
la ner grejer i min väska som jag var omedveten om. Men jag kan inte göra något annat än berätta sanningen. Vi åker
hem till Philip för att lämna sakerna och jag förklarar mig, dom verkade tro mig och vi ringer x, som förövrigt
pratade med min mamma tio minuter innan vi åkte till Philip och berättade hur allt låg till och att jag var
oskyldig. x hade sina grejer på landet så vi åker ut till henne för att hämta allt, x med Philips mamma och jag med
pappa i varsin bil. x går in och hämtar grejerna hon hade hemma och pappa pratar med Philips mamma, hon berättar
att under hela bilresan ut har hon förklarat att de är Karro som är skyldig och att x var för full och inte medveten
om att Karro la ner grejer i hennes väska. Sen när x kommer ut från huset med grejerna förklarar hon att hon va för
full och va inte medveten om att hon plockade med sig grejerna men att Karro inte haft något med de att göra, att
de va hon som la ner grejerna, alltså den rätta sanningen. Sedan ändrar hon sig och påstår att de är någon som
lagt ner grejerna i hennes väska men hon vet inte vem de va, iaf inte Karro. Efter tre olika verisioner åker vi tillbaka
till stan. Pappa tror mig fortfarande och är tyst hela bilresan hem. När jag kommer hem ligger min mamma och
gråter och fattar inte vad som hänt med mig, hon säger att hon trodde att hon lyckats med mig och att jag svartnat
familjen. Jag kan säga er att om ni hör att folk snackar skit om er eller att ingen tror dina ord, så kan jag berätta
att när ens föräldrar inte tror på en så är det de värsta som kan hända. Jag skiter i alla horungar som snackar
jag önskar bara att mina föräldrar kunde tro mig. Jag kan inte förklara alllt bättre. Jag är väldigt medveten
om att ajg gjort fel med att ha hennes grejer hos mig, men jag trodde att om jag gett tillbaka grejerna till Philip
och sagt att jag hittade i min väska så skulle de bara låta så fel, jag ville bara ha bort sakerna och så skulle
x få lösa allt. Det är ännu ett armband som är borta och pappa är hos Philip nu och betalar, för de verkar inte
x göra. Jag är så ledsen att mina föräldrar ska behöva ta skit, allt är bara så fel och jag har aldrig velat vrida
tillbaka klockan så här gärna förut. Jag har ett illamående hela tiden och jag är helt slut i kroppen, jag går
och spänner mig hela tiden och vill bara försvinna. Kanske dumt att lägga upp de här här, men jag är tvungen
att få ur mig allt och vill inte att de ska snackas, här har ni iallafall söndag natt för mig och resterande dagar
efter händelsen. Tänk ett steg längre