Stina Linnea Amanda Nyberg

Ikväll blev jag påmind om dig, det är inte så att jag sakar dig eller något i den stilen. Det vara bara att tankarna föll på dig och minnena ploppade upp. Jag kommer så väl ihåg allting in i minsta detalj, det var när man fortfarande använde playahead och facebook inte ens hade kommit till sverige.  Man kunde skicka "kyssar"  och jag fick en från dig. Jag kommer så väl ihåg vad du hette men jag hade ingen aning vem du var i verkligheten. Jag fick fråga mig fram och jag fick veta att du var gotlandsikon ursäkta ordvalet. Jag kommer ihåg att vi brukade träffas vid södervärn, du hade gått så långt bara för att träffa mig, i kyla, snö och regn. Du sa flera gånger att du skulle kunna sitta där med mig resten av ditt liv. Samtidigt som det var så omysigt att sitta på en skolgård så var de så otroligt underbart att bara vara, jag var med en främling som jag kunde öppna mig med, jag hade kul med dig. Vi var ofta ute och gick, och din flickväns samtal blev bara fler och fler och argare och argare. Jag kommer ihåg när din familj var i fjällen och vi var i ditt hus, kollade på film och åt resten av ert julgodis. Vi åt mat och bara var. Jag kommer ihåg när vi stod och tjaffsade nära mitt hus, och det jag fick till svar när jag var som mest arg var: Du är den vackraste människa jag någonsin träffat. Jag kommer fortfarande ihåg känslan. Så många gånger vi satt och kollade på massa kläder du skulle köpa och jag fick alltid bestämma. Jag kommer ihåg när jag råkat glömma min mobil hos en kompis och alla dina sms lästes igenom och det blev ett himla liv. nu har vi ingen kontakt och det är jag glad över, det räcker med de här man ska sluta när det var bra inte sant?