Stina Linnea Amanda Nyberg

Just nu sitter jag uppkuren i soffan med en tallrik ananas, en filt och en film som jag aldrig sett förut.
Jag är ensam hemma dom andra är i kyrkan. Och jag känner mig ensammast i världen. Jag vill inte vara här,
vill bara hem. Jag orkar inte med tanken på folk som pratar om vilken möjlighet de här är, jag håller verkligen
med, men inte för mig. Jag känner bara att jag vill hem, har massa saker jag måste ta itu med. Jag vill hem
och avsluta vissa kurser som jag känner att jag bara kan göra hemifrån. Vi är bombade med plugg här, och
min trivsel här påverkar skolan, och de känns inte bra alls. Jag vill hem till min familj, här känns de bara som
att jag bor i en studentkorridor, jag har mitt rum och badrum. Men dom jag bor med pratar inte ens med mig
jag vill känna tryggheten hemifrån.. Jag vill kunna gå till affären och fatta allt,
jag vill kunna ta ut pengar utan att de tar fem minuter och kunna få veta hur mycket pengar de finns kvar. Sen
vill jag ha 20-årsgräns på sprit och jag vill hem och inte kunna komma in på alla kroger. Jag känner bara att
jag blir bara mer och mer nere desto längre tiden går. Folk säger ofta att de är bra att du är kvar för då
kommer du veta vad du saknar och vad du har att komma hem till, men jag lovar er alla att jag vet vad jag saknar
och jag vill komma hem till de nu. Jag känner verkligen hur besvikna folk kommer bli på mig att jag kommer hem
men om ni skulle sätta er in i min situation hade ni redan varit hemma. Jag vill inte ens påstå att jag ger upp
något, jag känner bara att de här inte var något för mig, just nu iaf. Jag åker mer än gärna tillbaka i mars
men då vet jag vad som väntar mig och kan förbereda mig mentalt på. Nu kom allt som en chock och bilden  av
Mallorca som jag tänkt upp i mitt huvud sprack efter första dagen. Jag kan inte säga att allt är negativt
absolut inte jätte bra skola, väder osv. Men just nu har jag för mycket med mig själv, jag vill ta itu med mina
studier hemma innan jag kan slappna av här, jag vill att Luis ska lära mig den spanskan, han kan iaf anpassa sig.
Här har vi en spanska lärare som endast talat spanska och hur fan ska jag kunna kommunicera med henne då?
Min spanska har absolut blivit bättre, men jag behöver grunderna först och de vet jag att Luis kan lära mig.
Jag vet hur sura alla kommer bli på mig, men snälla bli inte de jag ber. Jag har tänkt över de här säkert tusen
gånger och jag vet vilka val jag vill ta och vilka konsekvenser de blir. Jag vill hem och känna mig trygg ett tag
till, jag är inte mogen för de här just nu. Men jag tror att om jag skulle åka hem skulle jag växa enormt, för de
är nästan lika stort steg att våga åka hem som att åka hit. Ni förstår inte hur mycket småsaker man saknar när
man är här, tillochmed de saker som man stör sig på. Jag har inte beställt någon biljett hem eller så och lär inte
komma hem på ett tag heller, men så här är iaf så som de känns. Och efter jag tänkt efter hur jag känner och läser
igenom de här så låter jag som världens mest negativa människa, men jag lovar att jag uppskattar tiden här.
döm mig gärna och tyck att jag är en idiot. jag är bara för liten med för mycket i mitt huvud.



be mig inte ens tänka efter. be mig inte ens hålla ut, jag orkar inte höra.